I den är ingenting förenklat, varken språket eller livet. I lördags hade tvåmansföreställningen premiär på Bottarveteatern, med cirka 50 personer i publiken.
Görhan Hellström imponerar genom att bära föreställningen på sina ömsom bara, ömsom skjortklädda axlar. Han gör föreställningens enda talroll, som Axel, vilket innebär att uppsättningen står och faller om han tappar bort sig. Det gör han inte en enda gång under de två timmarna som han står på scenen.

*
På ett mycket trovärdigt sätt porträtterar han en man som pendlar mellan tvivel om sin själsliga hälsa, besatthet och dyrkan. Det är egentligen en mycket tung och nästan obehaglig föreställning, där publiken får möta en desperat och svartsjuk man. Men allt lättas upp då och då med en befriande humor, vilken tacksamt tas emot av den skrattande publiken.
Upplyftande är också Marias närvaro på scenen. Hon spelas av Bétina Marcolin, solodansare från Stockholmsoperan. När hon svävar in på scenen, sagolikt vacker, är föreställningen så mycket mer levande. Dansen målar upp frustrationen mellan de äkta makarna bättre än om de talat med varandra.

*
"En dåres försvarstal" behandlar ämnen som jämvikt i ett förhållande, och vad som händer när den rubbas. Och hur svårt det kan vara att göra sig fri från bojor man inte längre kan vara utan.
- Även om detta är skrivet för hundra år sedan, så har det relevans idag också, säger Görhan Hellström.
Och som ensemblen säger:
- Det är en stor författare som talar till oss.
Nu finns chansen att lyssna på honom - i Bottarve.